|
|
JUDISKA TEATERN hemsida: www.judiskateatern.org |
![]()
PRESSMEDDELANDE
|
ASKA |
Nordisk Premiär 9 oktober 1999 Spelperiod:
9 okt - 5 dec
|
|
Regi: Pia Forsgren Rebecca och Devlin, ett par med oklart förhållande, står i centrum för detta laddade relationsdrama där Pinter utforskar länkarna mellan sexualitet och fascism. Pia Forsgren,
regissör och konstnärlig ledare för Judiska Teatern, upprepar
här det lyckade och sedan 1988 pågående samarbetet med
koreografen Susanne Jaresand. Tillsammans har de skapat flera press- och
publiksuccéer, bland annat De fyra små Flickorna (Picasso)
1988 på Stockholms Kulturhus, Nilen (Frostenson) 1989 och Sal P
(Frostenson) 1996 på Kungliga Dramatiska Teatern. Harold Pinter är en engelsk dramatiker vars signum är gåtfulla och poetiska texter med en glidande känsla av underliggande hot. Pinter fick sitt genombrott 1958 med pjäsen The Birhday Party och har sedan skrivit en mängd manus både till teater och film. Bland hans framgångar märks bland annat filmmanuset till Den Franske Löjtnantens kvinna. ASKA (Ashes to Ashes) hade sin urpremiär på The Ambassadors Theatre i London 1996 i regi av Harold Pinter själv och har sedan satts upp på olika platser i världen. Med Judiska Teaterns uppsättning får ASKA sin Nordiska Premiär. Harold Pinter Harold Pinter föddes 10 oktober 1930 i Londons East End. Fadern var skräddare och var liksom Pinters mor del av den judiska emigrationsvåg som kom från Östeuropa till London vid sekelskiftet. Harold Pinter började sin karriär som turnerande landsortsskådespelare vid 19 års ålder och försörjde sig som diskare eller kypare när han var utan engagemang. Skådespelandet varvade han med att skriva och försöka få sin poesi publicerad. Efter ett par år av enträget arbete skrev han The Room på en vecka och samma år The Birthday Party och The Dumbwaiter. The Birthday Party blev den första pjäs som spelades upp på en teater. Med ett fåtal undantag var recensenterna kritiska till den unge dramatikern och hans arbete. Pinter skulle senare beskrivas som den mest originella, störande och fängslande talangen i den tidens teater - London. Pinters dramatik handlar i mycket om vår oförmåga att kommunicera, våra otillfredsställande relationer och det oförutsägbara i våra handlingar. Om tendensen att sträva efter oväsentligheter och de mål vi aldrig uppnår. Harold Pinter lägger tonvikten på det vi inte säger till varandra. Han rapporterar från gränsen till tystnaden. Pinter kan med hjälp
av sin penna snabbt locka fram ett skratt som brutalt fastnar i halsen
och byts mot stum skräck. Det är just detta som gör Harold
Pinters arbeten unika; den glasklart precisa dialogen, de subtila karaktärsteckningarna
och det tvångsmässiga maktspelet som tillsammans gör hans
pjäser skrämmande, rörande och på samma gång
vansinnigt roliga. Han för inte
fram någon ideologi i sina pjäser, men är ändå
villig att kalla det han sysslar med för politisk teater - om man
med politisk teater menar att spegla verkligheten, vill säga. |
|