Antonio Tempesta (c. 1555-1630)
Proserpina förvandlar Ascalaphus till en uggla
Proserpina Turning Ascalaphus into an Owl

Antonio Tempesta (c. 1555-1630)
Världen skapas
The Creation of the World
Etsning
NMG B 940/1992

I begynnelsen härskade kaos, en ständigt skiftande massa utan fast form eller liv. En gud av något slag – kanske var det Promethevs - skiljde himmel från jord, ljus från mörker, vatten från land. När det var klart fylldes naturen med djur, fiskar och fåglar.

Antonio Tempesta (c. 1555-1630)
Guldåldern
The Age of Gold
Etsning
NMG B 942/1992

Antonio Tempesta (c. 1555-1630)
Deucalion och Pyrrha
The Rebirth of Mankind
Etsning
NMG B 947/1992

Till slut stack endast Parnassens två toppar upp ovan ytan och där strandade båten med Deucalion och Pyrrha, de enda två överlevande människorna. Jupiter såg att de var utan skuld och återkallade vattnet. Det fromma paret offrade till Apollo och Muserna, och till den spåkunniga Themis. Hon meddelade på oraklers svårtydda vis, att de skulle kasta sina förfäders ben bakom sig. Skapade av stoft själva, förstod de vid närmare eftertanke att detta syftade på stenarna på marken. När de följde uppmaningen förvandlades stenarna de kastade till män respektive kvinnor.

Antonio Tempesta (c. 1555-1630)
Jupiter och Europa
The Rape of Europa
Etsning
NMG B 960/1992

Carlo Cesio (1626-1686) efter Annibale Carracci
Persevs och Andromeda
Perseus and Andromeda
Etsning
NMG B 149/1989

Bok IV: Hjälten Persevs, en son till Jupiter, högg under ett av sina äventyr av Medusas huvud och använde det sedan som ett vapen. Hennes blick förvandlade nämligen allt till sten, och magin fungerade även när hon var död. På sin färd fick Persevs syn på Andromeda, fjättrad vid en klippa i havet av Jupiter Ammon, ett straff för det högfärdiga skryt, som hennes moder gjort sig skyldig till. Den nakna Andromeda lockade till sig en drake, som steg upp ur havsdjupet. De olyckliga föräldrarna kunde inget göra. Persevs, som blivit förälskad vid första ögonkastet, fick föräldrarnas löfte om äktenskap och hela kungariket, om han räddade henne. Han dödade givetvis draken.

Urbino, 1570-tal
Persevs och Andromeda
Perseus and Andromeda
Tallrik i majolika, NM Khv 111.

Antonio Tempesta (c. 1555-1630)
Aeneas lämnar det brinnande Troja.
Aeneas and Anchises Leaving the Burning Troy
Etsning
NMG B 1065/1992

Bok XIII: Gudarna hade inte helt och hållet
övergivit Trojas kämpar, ty Aeneas – Venus son – hade undkommit ur den brinnande staden medförande dess heliga bilder. Med sig hade han också fadern Anchises och sonen Ascanius. Tempesta är som synes starkt inspirerad av Rafaels Branden i Borgo.

Carl August Ehrensvärd (1745-1800)
”Örnen skäms” (Jupiter och Danaë)
”The Eagle Ashamed” (Jupiter and Danaë)
Laverad pennteckning.
NMH Z 198/1957

Ovidius nämner Danaë i förbigående i Bok IV: "Mitt namn är Persevs, son till Jupiter och Danaë, som Jupiter gjorde havande med fruktbart guld, och det fastän att hon var instängd i ett torn". Trots detta korta omnämnande blev "Danaë och guldregnet", som motivet brukar kallas, populärt i konsten. Det behandlas i välkända verk av Correggio, Tizian, Tintoretto, Carracci, Rubens, Rembrandt, van Dyck, Vouet, Poussin, Jordaens, Natoire, Guardi, Tiepolo, Boucher, Fragonard, Canova, Wertmüller, Füssli och många andra. Ett värdigt motiv att parodiera.

Carl August Ehrensvärd (1745-1800)
"Örnen släcker" (Jupiter och Semele)
”The Eagle Puts out the Fire” (Jupiter and Semele)
Laverad pennteckning.
NMH 271/1967

Bok III: När kungadottern Semele blev havande genom Jupiter, antog Juno skepnaden av Semeles gamla amma och övertalade henne att be Jupiter om en gåva och när det beviljades bad hon att han skulle visa sig för henne i hela sin glans. Detta var för mycket för en vanlig dödlig, men löftet var givet kunde det inte brytas. Semele ”brändes till döds av sin bröllopsgåva”, men Jupiter ryckte barnet ur moderlivet och sydde in det i sitt lår, där det förblev till dess tiden var mogen. Barnet som föddes var Bacchus, vinets gud.

Carl August Ehrensvärd (1745-1800)
Småländska getabackar
Rocky Landscape in Småland
Pennteckning, dat. 21 december 1798.
NMH 241/1882

Amiralen Ehrensvärd, Sergels vän och spirituelle tecknarbroder, lockades inte bara av Metamorfosernas komiska aspekter. Han använde också sin vassa penna för att med myternas hjälp kommentera dagshändelserna. Och troligen har Tempestas illustration av nymferna som blev öar inspirerat Ehrensvärds skildring av de nakna klipporna i Småland, denna steniga landsända.

Antonio Tempesta (c. 1555-1630)
Den Calydonska vildsvinsjakten
Atalanta and Meleager Killing the Wild Calydonian Boar
Etsning
NMG B 1015/1992

Kungen Oeneus i Calydon, beläget i Aetolien långt västerut, bad om hjälp att döda ett fruktansvärt vildsvin, som gudinnan Diana hade sänt som straff för att man glömt att offra till henne när alla andra gudar uppvaktades. En rad utvalda kämpar samlades för jakten. Bland dem fanns kungens egen son, Meleager, och den snabbfotade nymfen Atalanta, som denne genast förälskade sig i. Trots raden av berömda kämpar som deltog var galten svår att få bukt med och han spred förvirring och död bland dem. Atalanta var den som först lyckades såra djuret med ett pilskott. Det gjorde besten ännu mer rasande, men till slut lyckades Meleager ge djuret nådastöten.

Antonio Tempesta (c. 1555-1630)
Hercules besegrar Achelous
Hercules Fighting with Achelous
Etsning.
NMG B 1021/1992

Achelous och Hercules hade varit rivaler om nymfen Deïanira och kämpat om henne. När Achelous hamnade i underläge började han förvandla sig. Först utan framgång till en orm – ormar besegrade jag redan i vaggan, yttrade Hercules föraktfullt. Alltså hjälpte det inte att slingra sig, utan Achelous antog skepnaden av en kraftfull tjur, men även då blev han besegrad. Hercules bröt dessutom av hans ena horn, därav ärret i pannan.
Tempesta sammanfattar här tre episoder i en enda illustration. – s.k. Simultansuccession.

Giovanni Battista Piranesi (1720-1778)
Vy av Tiberön i Rom. Etsning i sviten Vedute di Roma, 1775.
The Isola Tiberina with S. Bartolommeo in the Foreground
NMG B 899/1993

Antonio Tempesta (c. 1555-1630)
Ceasar mördas.
The Murder of Julius Caesar
Etsning.
NMG B 1089/1992

Bok XV: Till skillnad från Aesculapius är Julius Caesar en inhemsk gud. Ingen av hans många triumfer kunde dock överglänsa den att vara far till den som kom efter (Caesar adopterade Augustus). Venus böner kunde visserligen inte förhindra att han mördades, ty det hade ödet bestämt, men Jupiter deklarerade att sonen skulle utkräva hämnd och de inbördes striderna upphöra. Venus begav sig då till Senaten, och förde Ceasars ande till himlen som en lysande stjärna. Alla är ense om att Augustus dåd överträffar faderns, på samma sätt som andra fäder överskuggats av sina söner, eller - för att hålla det inom familjen - Jupiter överglänser Saturnus (Romulus var son till guden Mars, och gudinnan Venus var den juliska ättens stammoder).
"Måtte dock den dag vara avlägsen, när Augustus skall förenas med de andra gudarna", slutar Ovidius.